Slutspurt för regeringsbyte
Vad valet handlar om
Kasta inte bort din röst
Landstinget satsar på sommarjobb för unga
Många missnöjda med sommarjobbet
Kina hårdsatsar i Sydamerika
Life during wartime
Meidnerfonderna
ETC:s nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Kasta inte bort din röst
2010-09-02Jag gjorde SVT:s valtest häromdagen. Inte oväntat fick jag bäst matchning med mig själv och Vänsterpartiet. Men snart därefter hamnade Feministiskt Initiativ och flera av dess kandidater. Konstigt? Nej, egentligen inte.
F! står Vänsterpartiet nära i de flesta politiska områden. Vi är båda feministiska partier och vi vill bryta patriarkatet. Vi är överens om allt från att korta arbetstiden, höja kvinnolönerna, verka för jämställdhet i företagsstyrelser, införande av ett tredje kön till fördömandet av Israels oacceptabla attack på Ship to Gaza, för att nämna några exempel. Ändå kan jag inte tycka annat än att det skulle vara sorgligt om progressiva personer i Stockholm lade sin röst på F!.
Den borgerliga regeringens politik har varit en krigsförklaring för alla anhängare av jämställdhet och inkomstutjämning över lag. Den rikaste tiondelen har tagit del av 60 procent av Reinfeldts och Borgs skattesänkningar. Männen har gynnats och fått den största delen av skattesänkningarna. När borgarna skär ned i den offentliga sektorn drabbas kvinnor hårdare än män. Borgarna premierar välbeställda mäns resvanor genom att belöna dem med gigantiska investeringar i nya motorvägar. I Stockholm handlar det om Förbifart Stockholm för minst 28 miljarder kronor. Vi andra kan räkna med att kollektivtrafiken kommer att få fortsätta att stryka på foten. Klyftorna i vården har ökat med det borgerligas Vårdval Stockholm. På Östermalm, där vårdbehovet redan var tillgodosett, har fyra nya vårdcentraler startat under den borgerliga mandatperioden, medan inte en enda ny har öppnat i hela Botkyrka. Nu är det vinsten som styr vården, inte behoven.
Listan kan göras lång på den borgerliga politik som Gudrun Schyman träffande har kallat ”svenskt rekord i antifeministisk politik”. Det vi feminister måste fråga oss: Vad behöver vi prioritera mest i detta val? För mig finns det inget viktigare än att få bort den borgerliga regeringen och ersätta den med en progressiv rödgrön. Jag tror att de flesta feminister är rätt överens på den punkten. Samtidigt vet vi att Feministiskt Initiativ inte har en tillstymmelse till chans att komma in i riksdagen. Man har inga kandidater på några listor norr om Uppsala. I praktiken är det här i Stockholm man har kapaciteten att driva någon form av organiserad valrörelse. Det kan man tycka är tråkigt, men det är samtidigt ett faktum som inte går att blunda för.
Vi står inför ett historiskt viktigt val. Valet står mellan fyra år till med den moderatledda regeringen eller en rödgrön valseger. Den som röstar på F! framför ett rödgrönt parti väljer bort möjligheten att se till att vi får en ny regering som kan bedriva en feministisk politik. En röst på Feministiskt Initiativ blir alltså en röst för fyra år till med den borgerliga regeringen. Det kommer att bli fyra förlorade år för oss som vill se ett mer jämställt Sverige. Fyra år av nedmontering av välfärdsstaten. Jag tror i ärlighetens namn att få eller ingen av F!s sympatisörer önskar detta. Då måste man också våga inse att även om man i första hand önskar rösta på Feministiskt Initiativ går det inte att göra det i årets ödesval. Vi måste göra allt vi kan för att undvika fyra år till med Reinfeldt. Därför bör alla feminister rösta på ett av de rödgröna partierna istället. Tillsammans kan vi stoppa den moderatledda regeringen.
Jens Holm (V)
Kandidat till riksdagen, Stockholm
|
| 
| 
| 
| 
Trisslott snart enda chans till bostad
2010-08-27Bostadsbristen är en konsekvens av att det under lång tid inte byggts tillräckligt med hyresrätter i Sverige, men den har förvärrats av en regering som har slopat alla statliga stöd som fanns till byggande av hyresrätter och gjort det fritt fram för kommuner att ombilda hyresrätter till bostadsrätter.
Bara i Stockholm har 18 000 hyresrätter ombildats och därmed blivit utom räckhåll för de flesta under trettio.
Det största problemet med den borgerliga bostadspolitiken är att man lämnar walkover och tror att marknaden kommer att bygga bort bostadsbristen bland unga. Men eftersom det knappast går att göra stora pengar på timvikarierande 20-åringar eller studenter har det inte gått speciellt bra. Efter att investeringsstöden slopades störtdök byggandet av hyresrätter och studentbostäder.
Förra året påbörjades till exempel inte en enda studentlägenhet i Stockholms stad och byggandet av små hyresrätter var nere på historiskt låga nivåer med 37 påbörjade hyresrättsettor och 169 stycken färdigställda. För oss är det uppenbart att staten måste ta ett ansvar för att det byggs bostäder med hyror som unga och studenter har råd med.
Då krävs det såväl en justare beskattning av hyresrätter och studentbostäder som riktade investeringsstöd till hyresrätter med låga hyror.
Men mycket går även att göra på kommunal nivå, om politikerna slutar rulla tummarna och visar politisk vilja och fantasi. Det är dags att ge de allmännyttiga bostadsbolagen i uppdrag att bygga för unga. Målet måste vara att bygga hyresrätter med låga hyror utan att sänka standarden, vilket är möjligt om kommunen samarbetar med små byggbolag, är offensiv i upphandlingspolitiken och lägenheterna planeras yt- och kostnadseffektivt.
Sänker man dessutom parkeringstalet i Stockolm som kräver att det ska byggas en parkeringsplats per nybyggd lägenhet oavsett hur kollektivtrafiknära lägenheten är, kan man sänka byggkostnaderna och därmed hålla nere hyran ytterligare. En nybyggd tvåa ska inte behöva kosta mer än 4 000 kronor i månaden.
Dessutom måste man våga ge upp attraktiv mark till hyresrätter och studentbostäder. I dag är det trångt mellan kontoren och myndigheterna i Stockholms innerstad. Bara på Kungsholmen hittar man Exploateringskontoret, Fastighetskontoret och tio andra fackförvaltningar – utanför tullarna knappt en enda. Genom att utlokalisera kommunala myndigheter till förorten frigör man ytor som kan byggas om till bostäder för unga, samtidigt som det bidrar till ett ökat kundunderlag i den nya stadsdelen. När nya områden växer fram i Stockholm ska det även vara en självklarhet att en stor andel av de nybyggda bostäderna är hyresrätter och studentbostäder, oavsett om området ligger innanför eller utanför tullarna. I dag lyfter till exempel majoriteten i Stockholms stad fram Norra Station som ett blivande centrum för studier och forskning.
Området har verkligen potential att bli ett levande campus med sin unika närhet till exempel Stockholms universitet och KTH. Problemet är bara att samtliga planerade bostäder i området är bostadsrätter – så några studenter kommer knappast ha råd att bo där.
Det här är bara några av de förslag som Ung Vänster Storstockholm har i sitt tolvpunktsprogram för att bygga bort bostadsbristen bland unga i Stockholm. Tills åtminstone några av dem blir verklighet lottar vi ut Trisslotter till bostadslösa ungdomar genom hemsidan Vinnenbostad.se. Med den nuvarande bostadspolitiken finns det nämligen snart bara ett sätt att som ung få tag på en egen bostad – vinna på lotto!
Tove Liljeholm
Distriktsordförande Ung Vänster Storstockholm
Clara Lindblom
Förbundsstyrelseledamot Ung Vänster, ersättare i Exploateringsnämnden i Stockholms stad
|
| | | |
Alliansens svek mot folkhemmet
2010-08-21I stället för att ta striden i EG-domstolen och göra sitt yttersta för att försvara den svenska modellen med allmännyttiga fastighetsbolag valde regeringen att kapitulera i farstun. Trots att många bedömare ansåg att vi hade kunnat vinna i EG-domstolen så valde man att själv dödförklara den svenska modellen för hyressättning. Motivet var självklart att man ville genomföra rena marknadshyror. I högerns Sverige finns ingen annan rätt än den som kan köpas för pengar. Den som bott hela sitt liv i en hyreslägenhet i innerstaden skall självklart kunna kastas ut om hyresvärden har möjlighet att hitta en hyresgäst som kan betala mångdubbelt mer. Social hänsyn, bovärde, besittningsskydd, det är gammalmodigt för en moderat bostadspolitiker.
Det var lite för uppenbart hänsynslöst att gå hela vägen på en gång. Därför valde man att lagstifta om ett nytt hyressättningssystem med inbyggda skyddsregler. Att hyrorna trots det kommer att växa med minst fem procent per år och i attraktiva innerstadslägen förmodligen betydligt mer väljer man att tala tyst om. Samtidigt har regeringen i lag ålagt de kommunala fastighetsbolagen tunga sociala uppgifter samt ett krav på utdelning i samma nivå som de privata fastighetsbolagen.
Det finns kanske kommuner som tycker det är toppen att hyresgästerna får betala extra skatt. Risken är stor att fastighetsbolagen inte klarar underhållet när vinstutdelning går före. Förfall leder till avflyttning och så har högerregeringen fått som de vill. Förslumning, segregering och hyresrättens död.
Det otäcka är att den här processen är så skickligt iscensatt att den kanske inte går att stoppa ens med ett regeringsskifte. När regeringen svek den svenska modellen så gjorde man det samtidigt nästan omöjligt att återta förlorad mark.
Den möjlighet EG-rätten nu erbjuder för kommuner att lösa boendefrågor för dem som inte kan köpa sina egna bostäder är att införa så kallad social housing. Det innebär i praktiken inkomstprövning och en kraftig segregering.
Bostadspolitiken var det svenska folkhemmets kärna. En politisk ambition att alla skulle kunna bo bra även de som inte kunde betala var grunden för att alla barn skulle få en bra start i livet. Den epoken byts nu mot att var och en får lösa sitt boende på egen hand och att priset på boendet bestäms av den som har råd.
I Paris och Londons förorter kan vi se vart resan bär med högerstyret. Sverige behöver snabbt en ny regering.
Jan Lindholm
Riksdagsledamot, Miljöpartiet de gröna
|
| | | |
Glöm inte de arbetslösa 50-talisterna
2010-08-13Jag blev arbetslös den första juni 2008 efter att ha arbetat i drygt 30 år inom den offentliga sektorn. Brukar tänka att jag hör till ”första vågens arbetslösa” – vi som drabbades av regeringsskiftet hösten 2006 eftersom vi jobbade på någon av de myndigheter som alliansen valde att skära ner, skära bort eller slå ihop. Jag gick alltså ut i arbetslöshet, mitt livs första, ungefär samtidigt som lågkonjunkturen började svepa över landet.
Under min arbetslöshet har jag sökt cirka 120 jobb, vilket är i princip alla de jobb som funnits inom min bransch. Av dessa har fem varit jobb som har beskrivits precis som mitt gamla arbete, där jag kunnat gå dit direkt och bara sätta igång. När jag inte ens av de arbetsplatserna blir kallad till intervju blir jag naturligtvis fundersam. Vid ett tillfälle ringer jag upp för att ta reda på vad som inte stämde. Möts av en nervös personalhandläggare som säger något om att de håller på med generationsskifte, hade tänkt sig någon yngre (jag är född 1955).
En ”coach” jag träffar säger att jag har (minst) tre fel, jag är för gammal, har varit för länge på samma arbetsplats och är arbetslös. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Här har det pratats i 15–20 år om alla katastrofer som kommer att hända på svenska arbetsplatser när fyrtiotalisterna går i pension. Hur alla vi yngre kommer att få arbeta tills vi är 70 år (minst) för att kunna ersätta dem. Så, en stilla undran blir ju, när kommer den katastrofen? De äldsta fyrtiotalisterna fyller 70 år i år: det borde ju vara dags? Nej, istället så blir det tydligt att vi femtiotalister åker ut med samma badvatten, anses lika gamla.
Och visst, det är viktigt att titta på arbetslösheten från olika håll – men måste grupper ställas mot varandra? Just nu är det ungdomsarbetslösheten som är politiskt korrekt att prata om, och då försvinner alla andra. Vi som har lämnat våra jobb ”mitt i karriären”, oss pratas det inte så mycket om. Vi som ofta är välutbildade, har massor av kunskap och erfarenhet, men ändå inte anses intressanta. Eller kanske just därför, ibland känns det ju faktiskt som om dagens arbetsmarknad inte vill ha människor med kunskap och erfarenhet – att vi, helt enkelt, är lite skrämmande.
Vad alliansen än säger så är det ju knappast en framkomlig väg att de nio av tio som blir kvar som arbetslösa startar varsitt eget städbolag. Jag läser att man i Finland valt att permanenta friår och väljer att permittera istället för att säga upp – allt för att människor, trots att de till exempel lever på a-kassa, ska ha förankringen på arbetsplatsen kvar. Jag tycker att det låter alldeles förträffligt! Om det nu är så att arbetskraftsbristen faktiskt kommer, förr eller senare, så erbjuder ju detta möjligheter för myndigheter och företag att ”övervintra”.
Varför är det så livsfarligt att prata om arbetsdelning och sextimmarsdagar? Själv misstänker jag rädsla. Rädsla för att tänka i nya banor, pröva något okänt. ”För dyrt” hör jag många skrika, ”fungerar inte” säger andra. Men det fungerar inte att ha 500 000 arbetslösa heller!
Ylva Wadell, Stockholm
Kommentera! [3]
|
| | | |
Illustration: Anna-Lena Lindqvist
Avskaffa stupstocken
2010-08-05
De nya reglerna i sjukförsäkringen får absurda konsekvenser, skriver riksdagsledamoten Veronica Palm (S).
Det är nu två år sedan de nya reglerna i sjukförsäkringen trädde i kraft. Redan från början gick åsikterna om förändringarna vitt isär. Många experter var kritiska. Oron bland dem som skulle drabbas av reglerna var stor. När beslutet fattades applåderade de borgerliga ledamöterna i riksdagen ivrigt. Nu kan vi utvärdera förändringarna. Låt mig ge några exempel:
William råkade ut för en whiplash-skada men klarar att jobba halvtid med att utveckla affärssystem. Han blev utförsäkrad och tvingas delta i introduktion på arbetsförmedlingen för att han ska få en chans att delta i arbetslivet igen, som regeringen säger. Men William behöver ingen introduktion, han har redan ett jobb.
Gunilla, som ensam försörjer sina barn, utförsäkrades vid årsskiftet. i mars får hon äntligen den operation hon väntat på, men får inte bli sjukskriven för hon har förbrukat sina sjukpenningdagar. Under tiden hon ligger på operationsbordet så ingår hon i introduktion på Arbetsförmedlingen och räknas i statistiken som ”aktiv på väg till arbete”.
En 60-årig egen företagare drabbades av en reumatisk sjukdom. Genom att inte acceptera sjukskrivning på heltid kan företaget ändå hållas igång och de fyra anställda får behålla jobben. Men så slog stupstocken till och att delta både i introduktionen på Arbetsförmedlingen och driva företaget är omöjligt. De anställda riskerar att bli arbetslösa.
Sara drabbades av svininfluensan, blev svårt sjuk och låg nedsövd i två månader, kopplad till en konstgjord lunga. Hon förlorade också det barn hon väntade. I mars tog hennes sjukpenningdagar slut och hon står utan inkomst, trots att hon är långt ifrån återställd.
De nya reglerna får rent absurda konsekvenser och exemplen är otaliga.
Regeringen har satt upp en administrativ tidsgräns för hur länge man får vara sjuk. Vid årsskiftet passerade ungefär 15 000 personer den gränsen och tvingades ut ur sjukförsäkringen.
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson försäkrade att det bara var personer som orkade jobba som skulle överlämnas till Arbetsförmedlingen. När verkligheten kom ikapp Cristina Husmark Pehrsson visade det sig att ungefär 40 procent var så sjuka att de inte ens klarade att gå möten hos Arbetsförmedlingen.
Även Sven Otto Littorin, som då var arbetsmarknadsminister, hade svårt att förstå konsekvenserna av de beslut han ansvarar för. När människor var oroliga över sin ekonomi inför de massiva utförsäkringarna deklarerade han frankt att de allra flesta skulle få bättre ekonomi. Sanningen är den att hälften av de utförsäkrade fick sin ersättning sänkt, de flesta med mer än 1 000 kronor per månad.
Vad säger då Cristina Husmark Pehrsson till de människor som drabbats av den cyniska politiken? Socialbidrag är hennes lösning och uppmanar sjuka människor, som borde få del av den försäkring de betalat för, att gå till socialkontoren.
Därmed gör hon inte bara människor fattiga och stigmatiseringen i sjukfrånvaron, hon vältrar också över kostnader på kommunerna. Det är pengar som skulle kunna användas för att förbättra skolan och äldreomsorgen.
Vi rödgröna vill ha en helt annan politik. Den som kan jobba ska självklart göra det. Men vi kan alla bli sjuka eller drabbas av en skada. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till en sjukförsäkring som ger snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Vi vill ha en sjukförsäkring som tar hänsyn till varje individs unika situation och vi vill avskaffa stupstocken i sjukförsäkringen. Sverige har råd med en anständig och solidarisk sjukförsäkring.
Veronica Palm
Riksdagsledamot (S)
Vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet
|
| | | |
Sverige kan bättre
2010-07-15Behovet av råvaror och industriprodukter från det krigshärjade Europa gav Sverige en välståndsnivå som i början av 1970-talet var mer än 30 procent högre än i den övriga västvärlden. Men Europa återhämtade sig och byggde upp ett näringsliv med modernare fabriker än de svenska. Strukturkriser inom textil- varvs- och stålindustrin sänkte Sveriges position i OECD:s välståndsindex.
Genom 1970- och 80-talens devalveringspolitik kunde sysselsättningen visserligen hållas uppe, men till priset av ett lägre omvandlingstryck i ekonomin och sänkt köpkraft för befolkningen. All den strukturomvandling, som skulle ha ägt rum under de två tidigare decennierna kom på en gång 1991. Sysselsättningen minskade från 87 till 74 procent. Välståndsindex sjönk ytterligare ett hack och låg 1993 bara tio procent högre än OECD-genomsnittet.
Genom 1990-talets besparingsprogram lades grunden till försämringar av den svenska skolan, vilket resulterat i att svenska elevers prestationer på 2010-talet inte längre ligger i topp i internationella jämförelser. Sveriges ny- och underhållsinvesteringar i infrastruktur har sedan 1980-talet stadigt varit lägre än det västeuropeiska genomsnittet. Det finns i dag inga tecken på att Sverige är på väg att hämta upp den eftersläpning i välståndsutvecklingen som ägde rum under 1970- och 90-talen. Trendlinjen pekar fortfarande nedåt och det finns många oroande faktorer som antyder att Sverige kan få det svårt att återhämta sin förlorade position.
Det som under alla år hållit uppe det svenska välståndet har varit storföretagen. De har svarat för en dryg tredjedel av sysselsättningen, hälften av förädlingsvärdet och fyra femtedelar av exporten. Men Sverige får allt mindre betydelse för storföretagen och den tillväxt de skapar innebär i första hand att sysselsättning skapas utomlands. De flyttar allt mer av sin forskning och utveckling till de nya marknader där produktionen finns. Ibland flyttar också huvudkontor och underleverantörer utomlands.
De svenska världsmarknadsandelarna i exporten har stadigt fallit sedan 1970-talet. Detta är ganska naturligt, eftersom Kina, Indien, Brasilien och Östeuropa successivt tagit allt större plats i den globala ekonomin. Det anmärkningsvärda är dock att Sveriges världsmarknadsandel faller snabbare än EU15 och våra nordiska grannländer.
Fallet är snabbast i varuexporten, men även om vi räknar in tjänsteexporten presterar Sverige sämre än Norden och EU15. Att så är fallet är starkt förknippat med Sveriges beroende av storföretagen, som numera exporterar från helt andra noder i världen.
Vårt hopp står nu alltmer till de små och medelstora företagen. Trots att dessa producerar hälften av BNP svarar de bara för 22 procent av all export. De har i storföretagens förlovade land Sverige antagit rollen som underleverantörer och när de stora företagen går egna vägar visar det sig att de mindre företagen inte har så mycket egna kunskaper om hur man finner nya marknader för sin produktion. Om den svenska exporten av varor och tjänster hade följt utvecklingen i EU15 hade exportvärdet varit ungefär 225 miljarder högre än i dag. BNP skulle ha varit sju procent högre och sysselsättningen skulle ha legat på 84 procent i stället för 78 procent. Vad är detta om inte ett marknadsmisslyckande? Eller är det ett politiskt misslyckande?
Är det ett marknadsmisslyckande eller politiskt misslyckande att långt över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden i stället för att bidra till den ekonomiska tillväxten? 985 000 personer har ersättning från olika socialförsäkringssystem för att hålla sig borta, men ett växande antal tvingas klara sig på socialbidrag. Om sysselsättningsgraden hade legat på 84 procent i stället för 78 procent skulle 325 000 fler ha haft ett jobb att gå till.
Sverige kan bättre. Det finns ett antal viktiga reformer som Sverige bör genomföra för att återupprätta välstånd och full sysselsättning:
•Näringspolitiken måste inriktas på små och medelstora företag som vill växa.
•Inför skatteincitament som lyfter av 20 procent av de små och medelstora företagens kostnader för forskning och utveckling. 22 OECD-länder har det liksom Kina, Indien med flera.
•Kraftfullt förstärkt politik för kunskapsöverföring mellan akademi och näringsliv.
•Statliga myndigheter måste använda en del av sin forskningsbudget till innovationsupphandling från små och medelstora företag.
•Kommuner och landsting bör bilda en frivillig fond och en gemensam professionell organisation för innovationsupphandling. Kommuninvest föreslås medverka i riskkapitalförsörjningen.
•Uppskjuten skatt för privat kapital som satsas på innovativa företag.
•Påskynda omvandlingen av Sverige till färre konkurrenskraftiga regioner med större makt att styra över den regionala kompetensförsörjningen och innovationspolitiken.
•Genomför ett temporärt kunskapslyft för lågutbildade.
•Påbörja uppbyggnaden av en obligatorisk socialförsäkring för det livslånga lärandet – en kompetensförsäkring som också kan fungera som konjunkturstabilisator.
•Slå ihop sjukförsäkring, förtidspension och arbetslöshetsförsäkring till en allmän, obligatorisk arbetslivsförsäkring med en gemensam offentlig administration.
Jan Edling
analytiker på vinnova
|
| | | |
Satsning på skolan ger bättre folkhälsa
2010-07-08Barn som växt upp i arbetarhem löper högre risk att drabbas av hälsoproblem senare i livet, samt att dö i förtid, än barn som växt upp i medelklasshem. Risken för ohälsa är ojämlikt fördelad i samhället. Personer från arbetarklassen löper högre risk för ohälsa än personer från medelklassen. Detta mönster återfinns i samtliga skeden av livet. I en ny avhandling som lagts fram vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, visar jag att den socialklass man har under uppväxten har en central roll i formandet av denna ojämlikhet i hälsa.
Den socialklass man har som barn påverkar hälsan senare i livet på flera sätt. Dels fungerar barndomsklassen som en första länk i kedjor av levnadsförhållanden som sträcker sig över hela livsförloppet. Barn som växt upp i arbetarklasshem skaffar sig, i genomsnitt, lägre utbildning och tenderar i högre grad att själva bli arbetare i vuxen ålder än barn som växt upp i medelklasshem. Att ha låg utbildning och ett arbetarklassyrke ökar i sin tur risken för psykisk och fysisk ohälsa, samt för att dö i förtid.
Resultaten visar även att barndomsklass har direkta effekter på hälsan senare i livet, oberoende av utbildningsnivå och egen klass i vuxen ålder. Barn som växt upp i arbetarhem presterar, i genomsnitt, sämre på kognitiva test (det vill säga test av minnesfunktioner och andra kognitiva förmågor) när de blivit gamla, oavsett vilken utbildning de har och vilken klass de uppnått i vuxen ålder.
Det finns alltså anledning att anta att barn som växer upp i arbetarklasshem är flerfalt missgynnade. På grund av sin bakgrund har de lägre sannolikhet att uppnå en hög utbildning och ett medelklassyrke i vuxen ålder, vilket i sin tur ökar risken för hälsoproblem. Det verkar även som erfarenheten av att växa upp i ett arbetarklasshem, i sig självt, kan leda till en ökad sårbarhet för vissa hälsoproblem, som man bär med sig under resten av livet.
De grupper jag studerat i min avhandling är historiska. Stora delar av dem är idag avlidna och de som fortfarande lever är mycket gamla. Därför är det inte säkert att de samband som återfinns i avhandlingen även kommer att gälla för dagens unga. Men med den aktuella samhällsutvecklingen i åtanke finns det anledning att vara bekymrad.
Nyckeln till social rörlighet är utbildning. Ett välutvecklat, universellt, skolsystem öppnar möjligheter för arbetarklassens barn att förbättra sina levnadsvillkor. Det förutsätter dock att utbildningssystemet är tillgängligt och fungerar för samtliga grupper i samhället. Idag pekar dock allt på att vissa grupper, framförallt pojkar från arbetarklassen, har stora problem med att klara av skolan. Konsekvenserna av detta kommer vi med största sannolikhet att få bära med oss under en lång tid framöver. Det är, med andra ord, hög tid att se över vårt utbildningssystem; inte minst för att ge alla en rättvis chans till en god hälsa och ett långt liv.
Stefan Fors
Doktor vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Disputerade nyligen med avhandlingen Klasskillnad spelar roll – från vaggan till graven
|
| | | |
Bygg ett Stockholm för alla
2010-07-01Satsa på mindre och mer lokalt förankrade byggprojekt, skriver fyra studenter vid samhällsplanerarlinjen på Stockholms universitet. Stockholm riskerar att bli ett homogent reservat för de rika, anser de.
Idag står Stockholm inför stora förändringar inom stadsbyggnadsutvecklingen. Det är inte bara en fråga om fysisk struktur, utan även en fråga om ekonomi, politik och social utveckling. Stockholm försöker marknadsföra sig som en attraktiv stad och lyfter fram sin kultur, miljö och chanser till upplevelser. Men vad händer med staden när en sådan profilering får bestämma över stadens fysiska utformning? Staden ska förtätas och förnyas med områden som ska sätta staden på kartan, men det medför viss problematik.
Det finns stora visioner för Stockholm. Aktuella plandokument ger alla uttryck för hur Stockholm ska bli en framträdande och attraktiv stad i en global värld. I marknadsföringen av staden visas en bild upp som putsas och poleras för att skapa denna attraktivitet. Men vems bild är det som får representera framtidens Stockholm? Den välutbildade kulturkonsumenten? Flanören som gärna bor i stadslika kvarter nära vatten? Eller den resursstarka turisten? Detta är knappast en jämn representation av vilka som faktiskt bor i Stockholm. Ändå är det dessa grupper som staden idag bygger för. Urban Dynamic Planning Forum (UDPF) efterlyser istället en stadsutveckling som återspeglar Stockholms egentliga mångfald.
Vi ser snarare staden som en process, en stad som ger alla invånare en möjlighet att känna delaktighet i sin närmiljö. Det stadsbyggnadsideal som sätter prägel på Stockholm idag kommer att förändras likt ideal alltid gör. Genom att istället låta staden vara en process möjliggörs en dynamisk utveckling där det finns utrymme för alla som bor i Stockholm. Därför är det viktigt att planera för en process där en småskalig planering är att föredra. Idag tenderar istället de områden som ska marknadsföra Stockholm att bli stora och homogena trots ivriga försök till det motsatta, som exempelvis Hammarby Sjöstad.
Det är först när de mjuka värdena faktiskt tas till vara som en utveckling mot social hållbarhet kan uppnås. Ett exempel kan vara gårdsplanteringar där de boende själva får odla i närhet till sin bostad. Det ställs höga krav på samhällsplaneringen idag där ekonomiska, politiska och sociala krafter ska samspela och bidra till en dynamisk stad. För att kunna anta denna utmaning får inte planerarnas kompetens slarvas bort i jakten på kortsiktigt lönsamt byggande.
Staden är till för alla och vi måste frångå den likriktning som idag finns inom stadsutvecklingen. Vi måste därför hitta en mångfald inom arkitekturen som återspeglar stadens liv, planera för en process och lämna utrymme för det oplanerade. Tillsammans med ett ökat lokalt deltagande bidrar det till att göra Stockholm mer attraktivt i en alltmer globaliserad värld.
Gerda Larsson, Jessica Creutzer, Ida-Maria Classon & Cattis Carlén
Urban Dynamic Planning Forum (UDPF)
Hemsida: http://www.udpf.se/
|
| | | |
Ägande löser inte problem
2010-06-261. En vanlig människa kalkylerar inte på sitt eget och sina barnbarns barnbarns långsiktiga välbefinnande. Visserligen har alla ett grundläggande intresse av mänsklighetens överlevnad, men denna typ av långsiktighet får oftast duka under för mer vardagsnära kortsiktigt tänkande.
2. Vi har ett val som står mellan att antingen källsortera, ändra köpvanor, stämma utsläpparna och bry oss om miljön – eller också fortsätta leva som vanligt. Det är alltid bekvämare och genererar ett större välbefinnande att fortsätta som tidigare. Men om tillräckligt många fortsätter som vanligt uppkommer stora inskränkningar av allas välbefinnande.
3. Det är en praktisk omöjlighet att äga allt som skulle behöva ägas för att den nyliberala strategin ska fungera. Den nyliberala lösningen innebär att alla markägare måste spåra upp hundratusentals olika kemikalier från hundratusentals olika företag och stämma dem ett för ett för att de släppt ut några gram miljögift som råkat blåsa till markägarens tomt. Detta är en praktisk omöjlighet. Chefen för Coca-Cola drabbas inte av att deras fabriker sänker vattennivån och fattiga människors brunnar torkar ut.
För att lösa dagens miljöproblem krävs att vi utvecklar strategier för att komplettera bristerna i vår moraliska karaktär. Även om människor inte har tillräcklig motivation för att av egen kraft handla miljövänligt kan motivationen ökas genom belöningar och bestraffningar. Med smarta skatter, informationskampanjer, lagstiftning och miljömärkningar kan man öka konsumenternas motivation att handla klokt.
Samuel Kazen Orrefur
Ordförande SSU-Sigtuna
|
| | | |
Slusstorget med Södermalm till höger. Arkitektförslag kommer att vidareutvecklas i det fortsatta arbetet med Slussens utformning. Bild: Foster + Partners och Berg Arkitektkontor
Cirkus Slussen
2010-06-24Den första juni var det hearing om Slussens framtid med politiker och experter som arkitekter, professorer med mera i en fullsatt salong på Moderna Museet. Det framkom en del nya intressanta synpunkter som inte redovisats tydligt tidigare. Förmodligen för att det direkt skulle förklara hur dåligt det så kallade nya Slussen skulle framställas. Det verkar som att politiker saknar kunskap om hur bra Slussen fungerar i dag i förhållande till det nya förslaget, som flera tusen namnunderskrifter har protesterat mot.
Vet politikerna att den åttafiliga motorvägsliknande bron blir högre vid både Slussplan och längre och högre ut mot Skeppsbron. Att bron dessutom blir dubbelt så bred mot idag och kommer att gå ut mot Djurgårdsfärjorna. I och med att bron vid Räntmästarhuset blir 3,5 meter hög skapar det en lika hög mur som skymmer husen mot Kornhamnstorg. Slussplan blir cirka två meter högre, vilket gör att Katarinahissens entré kommer att ligga under gatunivån. Hur trafiken från och till Munkbroleden ska anslutas till bron nämndes tyvärr inte.
I många vägkorsningar uppstår köer på grund av rödljus eller att bilister ska lämna företräde åt varandra. För att underlätta trafikflödet byggs det då rondeller, men på Slussen är man beredd att ta bort cirkulationsplatserna – de så kallade ”klöverbladen” – som aldrig gett några bilköer. Det nya förslaget med olika T-korsningar kommer att ge långa köer vid rödljus/stopp. Dessutom flyter trafiken åt alla håll – mot Nacka, Söder Mälarstrand, Skeppsbron, Munkbron, Katarinavägen och Stadsgården. Utan köer! Dessutom är den här planen närmast en kopia av tidigare, vinnande förslag. Det känns amatörmässigt att lansera en idé som redan har ratats.
Normalt har arkitekter en väldigt bra vision om hur saker och ting ska fungera, men efter alla protester har till och med politikerna rannsakat den tidigare planen och tagit bort husen uppe på Slussen: ”Söders waterfront”. Kan de också inse att den åttafiliga bron och T-korsningarna är dödsstöten för ett någotsånär fungerande flyt i trafiken i fortsättningen.
Har arkitektkontoret som ritade detta inte begripit hur trafiken ska fungera? Hur mycket har alla dessa vinnande förslag och utställningar kostat skattebetalarna? Är det därför som politikerna nu sväljer det mesta med hull och hår för att inte verka ha beslutsångest, men tyvärr inte heller ha en tydlig vision om helheten.
Ulf Ewald
Söderbo
|
| | | |
| 10 Äldre
02/09 Barack Obama: ”Kriget är slut”
Efter sju år och 165 dagar är den militära operationen formellt avslutad.
02/09 Brasiliansk tidning vill spara skogen
Sparar in skogsarealer motsvarande mer än 1 200 Maracana
- Historiskt händelse - FÖR HELA Sverige! För oss människor i vårt land! Äntliigen! Och -Så indoktrinerar/lurar högern debatten och opinionen. Tänk på det när du bläddrar i tidningen, kollar på webben eller tittar på TV...
- Historiskt händelse - FÖR HELA Sverige! För oss människor i vårt land! Äntliigen! Och -Så indoktrinerar/lurar högern debatten och opinionen. Tänk på det när du bläddrar i tidningen, kollar på webben eller tittar på TV...
- Det cyniska utnyttjandet
- V som i Välfärd.
- Medialandskapet i Sverige
Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Att ta trapporna ner i Berns källare känns lite som att kliva in i en dyr r’n’b-video. Högblankt svarta väggar och massor av stora bildskärmar ger den futuristiska klubbkänslan och heltäckningsmattan och de låga sofforna bidrar till stämningen. 2.35:1 är sena nätters självklara samlingspunkt för alla som tröttnat på Spy Bar. På dansgolvet samsas inhemska dj:s med internationella bokningar, house med hiphop och innerstad med förort i stans mest lyckade mix.
- 23.00-04.30
- 180 kr
- 23 år
Housefästet Ambassadeur har med sin placering på Kungsgatan mittemellan Stureplan och Hötorget blivit ett populärt tillhåll för alla som gillar neon, pumpiga danshits a la Swedish House Mafia och att spana på groomade helgfirare.
- 22.00-04.00
- 25 år
Blue Moon Bar, Birger Jarlsgatan 29
Blue Moon Bar är lite av nattklubbsvärldens motsvarighet till pubkedjan Harrys. En medlemsklubb (med över 16 000 medlemmar!) som satsat på franchise och tagit sitt koncept med fläskfilé, vimmelbilder och schlagerbar till flera mellanstora svenska städer. Så vill du ha en superklassisk helkväll med middag och nattklubb, som ser ungefär likadan ut i Karlstad, Västerås, Gävle eller Stockholm, har du kommit helt rätt.
- 20.00-03.00
- 27 år
Vad har Mick Jagger och Madonna gemensamt med Jennifer Lopez, David Bowie, HM Kung Carl XVI Gustaf, Britney Spears, Kevin Costner och typ alla andra celebs du kan komma på? Det är inte Djungeltrumman som undrar, det är Café Opera som ställer frågan på sin hemsida. Och svaret är naturligtvis att de alla festat på den legendariska nattklubben i Kungsträdgården. Om det verkligen är ett speciellt bra argument för att gå dit råder det delade meningar om. Men ganska säkert är nog att Café Operas hipphet peakade någon gång under Johannes Brosts kokainstinna 80-tal. Håll dock utkik efter roliga events, ibland glänser det gamla gyllene nöjespalatset till och bjuder på oväntade konserter och pärlor i klubbnatten.
- 22.00-03.00
- 200 kr
- 23 år
Harry B James, Regeringsgatan 47
Sleazerock för hela slanten med Dave Laroxx och Nixx på rockhaket Harry B James varje fredag. Allt från Skid Row till Kiss via Saxon och Steelheart utlovas, liksom Jack Daniels-shots och långhårigt headbangande. Och som de själva påpekar, "stället är inget för partyrädda, dekadensen är på hög nivå!".
- 22.00-03.00
- 30 kr
- 18 år
En av Stockholms största it-girls på senare tid heter Rebecca Simonsson och kan numera förutom bloggerska och modeförebild också titulera sig nattklubbschef. I hennes regi har Hell’s Kitchen, lokalen som gamlingar kanske minns som Köket, fått en rejäl uppryckning och bjuder på dekadenta partykvällar i syndens tecken.
- 23.00-05.00
- 23 år
Klubb 360 erbjuder inte mindre än tre dansgolv med egna barer. En lounge för alla som vill ta det lite lugnare, ett golv för schlagertokiga och upptempomusik i stora salen för de som festar lite hårdare.
- 21.00-03.00
- 21 år
I Göteborg är Kåken ett kulturhus, i Stockholm är det en hipp restaurang/klubb. Ett perfekt exempel på skillnaden mellan våra två största städer. Restaurang 1900:s mysiga bakficka har blivit ett vattenhål för rockmusiker och kvalitetstörstande kulturpersonligheter. Lågmäld livemusik, rustikt gourmetpubkäk och klassiska drinkar för mediamänniskor och de som gillar mediamänniskor. Har du tur kan du få se Carl M Sundevall med entourage äta brakmiddag mitt i natten.
- -02.00
Fredrik Strebel tar över rollen som nattklubbchef på Laroy där stans unga partyelit huserar tre dagar i veckan. Vill man smälta in i gänget är det blonda Hollywodlockar och bakåtslickade frisyrer som gäller. I alla fall om man vill fastna på Stureplan.se:s vimmelbilder.
- 22.00-03.00
- 23 år
Le Bon Palais, diskoteket som slog upp sina dörrar första gången hösten 2008, är ett av Stureplansgruppens yngre satsningar men klientelet är inte av det purunga slaget. Åldersgränsen är nämligen 27 år, så här kan alla partysugna dansa till 70-, 80- och 90-talshits på säkert avstånd från både ny techno och skräniga gymnasieungar med falskleg. Tillsammans med radiokanalen Vinyl 107 arrangeras Vinylbaren varje fredag.
- 20.00-03.00
- 27 år
Lilla Baren på Riche går aldrig ur tiden. Till och med varma sommarnätter väljer stockholmare, och de som vill vara stockholmare, att trängas i den smala baren. Just den här sommaren har man samlat ett gäng dj:s som lutar åt det lite rockigare hållet men det kommer säkert bjudas en hel del pop och electro också. Johan Kinde, Jonas Kleerup, Filippa Berg, Liselott Wennerstrand, Gavin Maycroft, Fredrik Johansson, Moa E Sandberg och Adriana Sesseri är några vars låtval man kan röja till fram till september.
- 22.00-02.00
- Fri entré
- 23 år
Lilla Hotellbaren, Folkkungagatan 47
Lilla Hotellbaren är Hotell Scandic Malmens och hela Söders splitternya musikbar. Ett nytt stort, öppet och ganska minimalistiskt inrett ställe med två barer och en restaurang precis vid Medborgarplatsen. Här spelas det livemusik och det är dj:s av högsta kaliber minst fem kvällar i veckan i en musikalisk soppa av rock, pop, soul, funk, jazz, house och disco, från skivspelare såväl som från livescenen.
- 19.00-02.00
- Fri entré
- 20 år
Restaurang Ljunggren, Götgatan 36
Placerad mitt i Götgatans skiftande myller av svennebananpubar, trendkaféer och hippa klädbutiker är Ljunggren lite av en oas. Dj-bokare och festfixare Johanna Beckman ser till att musiken håller lika hög kvalitet som maten och ordnar också tillställningar på terrassen och ute i själva Bruno-gallerian titt som tätt. Ofta med hög ambition att blanda klubb och konst till en helhetsupplevelse.
- 21.00-01.00
- Fri entré
- 23 år
Stureplansklubben Magenta har två hus-dj:s, Samuel Josefsson och Alberto Canas, som tillsammans med inbjudna musikkompanjoner delar på två dansgolv. Övervåningen är för dig som helst festar till hits från 80- och 90-talet och på stora dansgolvet dundrar det mäktiga ljudsystemet ut vokalhouse hela natten.
- 22.00-03.00
- 21 år
Marie Laveau är inte bara en av stans bästa klubblokaler utan stoltserar även med en riktigt bra restaurang och bar på övervåningen. Onsdag, torsdag, fredag och lördag spelar noga utvalda dj:s allsköns musik för drinksippande gäster.
- 22.00-03.00
- 100 kr
- 20 år
Fem dagar i veckan bjuder Musslan på lika många dj:s och genrer som det finns molusker i havet.
- -02.00
- Fri entré
En av Söders allra bästa barer, med tapas, öl, mediasluskar, SoFo-krogalkisar och bra dj:s nästan varje kväll i veckan, som spelar allt från gubbrock till soul, indie, electro och booty bass.
- 20.00-01.00
- Fri entré
- 21 år
Obaren, som ligger inne bakom Sturehofs lyxiga restaurang, är som en liten oas mitt i Stureplans-smeten. Här slipper man garanterat Dj Bobo, Basshunter och champagnesprutande brats. Istället är det rock, indie, electro, hiphop, house och disco av bästa kvalitet som gäller i baren när grymma bokaren Lordenzo fixar dit stans bästa dj:s.
- 21.00-02.00
- Fri entré
- 21 år
På gammelfarfars tid för hundra år sen spelade band som Blur, Kent och Popsicle live nere i källaren på vad som då hette Hannas Krog. Nuförtiden har Quentin Tarantinos och Ryan Adams favoritskivaffär tagit över ruljansen, och de behöver knappast luta sig ett enda dugg mot gamla meriter. De klarar sig enormt väl själva tack vare fingertoppskänsla i såväl menyutformning som bar-dj-bokningar och personal. När folk säger "Vi syns på Pet Sounds!" numera så är det nästan oftare baren än skivbutiken som åsyftas.
- 17.00-01.00
- Fri entré
- 20 år
I baren till sobert inredda finkrogen Pontus! bokas noga utvalda dj:s i varje fredag och lördag. Jesper "Körsbär" Lagercrantz, Simon "Hackenbush" Åhnberg och Christian "Krull" Wahlén är några av dem som turas om att leverera den gladaste helgmusiken i form av new wave, obskyra discoedits, soul och fina poppärlor. Perfekt ackompanjemang till bistro-burgare och after work-drinkar.
- 21.00-02.00
- Fri entré
- 20 år
F12:s inomhusbar har gjort sig ett eget namn i Stockholms svirarkretsar. Det lite mysigare och murrigare alternativet till terrassen må se sofistikerat ut men här, bland prydnadskuddar och dyra mattor, gömmer sig de vildaste fester. Det luggslitet lyxiga inomhusalternativet för alla de som tröttnat på att halka runt på F12-trappan.
- 20.00-03.00
- 23 år
F12:s inomhusbar har gjort sig ett eget namn i Stockholms svirarkretsar. Det lite mysigare och murrigare alternativet till terrassen må se sofistikerat ut men här, bland prydnadskuddar och dyra mattor, gömmer sig de vildaste fester. Det luggslitet lyxiga inomhusalternativet för alla de som tröttnat på att halka runt på F12-trappan.
- 20.00-03.00
- 23 år
Det som en gång i tiden var softa Halv Trappa Plus Gård är sedan några år det något mindre softa Solidaritet. Men om du gillar hittig techno, house och, inte minst, så kallad dance är det ändå ett rätt säkert kort. Här finns kostymerna, de glittriga klänningarna, drinkarna och attityden som på gott och ont skapar den numera rikskända “stureplanskänslan”.
- 22.00-05.00
De som undrar vad som blivit av Trädgårdens gamla lokaler på Kungsholmen kan sluta grubbla nu. Klubbfixaren Rasmus Jonsson har ruskat nytt liv i traditionen med popklubb utomhus och techno inne. Satsningen heter Sommar! och håller öppet varje helg hela sommaren. På fredagar håller Ace-Daniel i projektet Red med modebloggarna Filippa Smeds och Shelley Mulshine medan Bombardier fixar dansmusiken inne. Fight Club ordnar minifestival på lördagar och delar kvällen med elektroproffsen Ultra Nights Out. Faller inget av detta i smaken bjuds det alltid svennehits från 80- och 90-talet i panoramabaren.
- 19.00-03.00
- 130 kr (fri entré innan 23.00)
Vem kommer ens ihåg tiden när Spy Bar var ett tillhåll för silikon och ”supergruppen” Friends in Need? Möjligtvis kan media- och kulturstockholms lite äldre garde, som numera dragit sig tillbaka till Carl M Sundevalls murriga skapelse Gubbrummet, med en rysning minnas när brats och B-kändisar belägrade Spyan. Men för de unga, snygga och begåvade hipsterbarn, födda sent 80-tal, som nuförtiden helt tagit över Vita Baren och Engelbrektsrummet är historierna om Dr. Albans andra vardagsrum bara en legend.
- 23.00-05.00
- 90 kr / 120 kr / 160 kr
- 23 år
Spymlan, Humlegården (hörnet Sturegatan/Humlegårdsgatan)
Ingen sommar utan Spymlan! För femte året i rad öppnar Restaurang Humlegården, men denna gång med ny inredning, ny planlösning, nya tankar kring maten och ett uppfräschat musikkoncept. Och sist men inte minst, en ny duo vid rodret: Spy Bars Salvatore Scappini och Hell’s Kitchens Rebecca Simonsson ser till att partysommaren håller måttet.
- 22.00-02.00
- Fri entré
- 23 år
Den tjugo år gamla nattklubben med det fult stavade namnet tickar på med ett koncept som uppenbarligen fungerar. Här kan den som är sugen på lite light-brats, lifestyle och dans säkert ha en helt perfekt utekväll. Och på övervåningen får inbjuden socitet sitt VIP-sug stillat på klubben-i-klubben V. Vi andra längtar tillbaka till då Regnbågsrummet fortfarande fanns och klubbar som Bomben tog över hela stället.
- 22.00-03.00
- 23 år
The Lab känns lite som Laroys och Spy Bars kusin från landet, men stället är oftast fullproppat med folk. Kanske för att nattklubben är Stureplans minsta och dessutom den enda i Sverige som har öppet till fem på morgonen veckans alla dagar.
- 00.00-05.00
- 23 år
Att kvalitet aldrig går ur tiden är Tranan ett evigt brinnande bevis på. Det gamla ölkaféet var bland de allra första barerna i stan med dj:s, ungefär på den tiden då de flesta av dagens klubbkids fortfarande knappt var påtänkta. Och än idag huserar många av de allra grymmaste plattvändarna inne i den runda källarbaren varje helg. När du ändå är där kan du gärna passa på att äta en bit också, för här finns husmanskost som både är klassisk och prisvärd.
- 17.00-01.00
- Fri entré
- 23 år
Vampire Lounge, Östgötagatan 41
I en tid av allmän vampyrvurm, vilket ställe passar bättre att festa på än Vampire Lounge? I den mörka, trånga lilla källarbaren i hjärtat av Södermalm kan de ljusskygga diskutera Twilight och True Blood över en smarrig och spetsad glassdrink och lyssna på bar-dj:s alla kvällar i veckan. Stämningen är allt annat än blodtörstig, här samsas både rock, indie, synth, goth, rockabilly, soul och hiphop i samma lokal.
- 20.00-01.00
- Fri entré
- 23 år
White Room, Jakobsbergsgatan 29
För den som lockas av mingelfotografer, generöst uppknäppta skjortor, champagne och "en fantastisk mix av attraktiva och färgstarka gäster" (och handen på hjärtat, vem gör inte det?) är White Room ett alldeles utmärkt alternativ. Som på de flesta femställen är det naturligtvis de sista två-tre timmarna som är allra mest uppsluppna och tyvärr också följaktligen då det är risk för megakö.
- 00.00-05.00
- 21 år