Gräver bland grevar

Grevar och baroner är en viktig maktfaktor i Sverige, mycket tack vare Socialdemokraterna. Det menar journalisten Björn af Kleen som skrivit en reportagebok om den svenska jordägaradeln.

När jag träffar Björn af Kleen har det gått en knapp vecka sedan tingsrätten slog fast att hans debutbok Jorden de ärvde inte kommer att stoppas och att han slipper betala skadestånd. Ett av hans intervjuobjekt, adelsmannen Carl Gripenstedt, gillade inte hur han beskrevs i texten och ansåg sig ha haft ett avtal med författaren om att kunna dra sig ur bokprojektet. När Björn af Kleen inte gick med på detta stämde Gripenstedt förlaget och författaren på varsin miljon och begärde att boken inte skulle publiceras.
– Familjen Gripenstedt har haft en enorm kontroll i sina byar genom att de äger all mark. De har haft beslutsrätt i alla väsentliga frågor i hundratalet år. När adeln möter journalistikens grundläggande respektlöshet inför traditioner blir det en enorm krock mellan två olika maktsystem.

Mark från 1700-talet
I sin bok gläntar Björn af Kleen på dörren till en väldigt pigg kvarleva från ett feodalt Sverige. Bara två och en halv promille av den svenska befolkningen får kalla sig adel, men äger tillsammans jordar som är större än hela Gotland. Många adelsfamiljer har kvar den mark som de köpte under 1700-talet när de fick äga jord utan att betala skatt. De sysslar med samma saker som sina förfäder, nämligen jordägande, och de tycks ha kvar ungefär samma kvinnosyn: Döttrarna görs arvlösa, all egendom går till äldste sonen som ska föra familjens blod vidare. Det systemet kallas fideikommiss, infördes på 1600-talet och syftar till att bevara egendomar och förmögenhet i släkten. Systemet är avskaffat i hela Europa, men i Sverige beviljas undantag om det anses finnas ett kulturhistoriskt värde i att ett gods stannar i en viss släkts ägo.
 – De senaste 10-15 åren har det funnits någon form av fetisch för gamla gods och bruksmiljöer. Godsägarna har varit otroligt framgångsrika i att rida på den vågen, i att framställa sig som kulturbevarande krafter. Det har Socialdemokraterna underlättat.

”Ett fantastiskt skatteland”
En av de teser som Björn af Kleen driver i boken är just att Socialdemokraterna är adelns bästa vänner. Eller som några av hans intervjupersoner säger: ”Såssarna är jävla hands on alltså” och ”Socialdemokraterna är Sveriges mest godsägarvänliga parti”. Socialdemokraterna har genomfört flera reformer som har gynnat adeln: Lantbrukarna har befriats från skatt på jordbundna förmögenheter, arvsskatten har avskaffats och slotten får deklareras som näringsfastigheter, vilket gör dem avdragsgilla. ”Sverige har blivit ett fantastiskt skatteland” utbrister godsägaren Nils Gyllenkrok i boken.
– Det verkar finnas en psykologisk förståelse mellan adeln och gammaldags socialdemokrater. Man menar att så länge adeln tar hand om kulturarvsbyggnaderna utgör de inget problem, snarare tvärtom, säger Björn af Kleen.

Ville falla för romantiken
På sin blogg har han börjat publicera hatmelj från sina adliga intervjuobjekt som är missnöjda med boken. Men Jorden de ärvde är inte bara en kritisk skildring av adeln. Det är också tydligt att författaren njutit av att vandra runt i miljöer som skulle kunna vara hämtade från Brideshead revisited. Han skriver om en vildsvinsjakt i skymningen, om internatskolelever som ägnar lördagskvällen åt att spela sällskapsspel med sin kemilärare i skenet av levande ljus, och om Erik af Petersens manchesterkostym, ”så välskräddad att den tycktes limmad direkt på ryggtavlan”.
– Det är nästan omöjligt att åka till de här ställena utan att bli berörd av prakten, och jag ville till en viss grad bli ett offer för den romantiken. Men jag hoppas att den vägs upp av de mindre smickrande bitar som skildras. Det finns många utrymmen för att bli hatisk och plump i boken, men det har varit min ambition att försöka undvika det.

Som journalist har du återkommit flera gånger till att skildra överklassen. Vad är det som intresserar dig med ämnet?
– Mitt efternamn låter överklassigt, och på min mammas sida finns det en adlig släkthistoria, men jag har själv aldrig levt något överklassliv. Jag har alltid varit fascinerad av det livet på grund av att det funnits avlägset i mitt. Man blir kanske intresserad av det som ens föräldrar har förkastat.
– Jag har fått höra att jag romantiserar överklassen, att jag är ett offer för min egen överklassfascination. Fast det kanske är svårt att säga så nu när jag blivit stämd på en miljon. Det borde ha tagit död på anklagelserna om att jag gullar med dem.

Jonas Cullberg

Om Björn af Kleen
Ålder: 29
Yrke: Skriver om kultur för Expressen och Sydsvenskan och är krogrecensent på Metro.
Efternamnet: Kommer från hans mor, vilket gör att han inte räknas som adlig enligt Riddarhusets principer.