Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Den australiske författaren Nam Le debuterade 2008 med den hyllade novellsamlingen Båten, som gavs ut i svensk översättning i år.
En av årets hittills mest hyllade böcker är ingen roman utan en novellsamling. Det kan ses som ett tecken i tiden, enligt tre kulturpersoner ETC Stockholm pratat med.
Papperstidningarna tappar prenumeranter och bokförsäljningen har minskat. Men på nätet slås ideligen nya läsarrekord, och på utvecklade mobiler och läsplattor kan vi numera även ta del av längre texter. Läsandet har inte minskat, utan snarare fragmentiserats. En av årets unisont mest hyllade böcker, Båten, skriven av den debuterande författaren Nam Le, är för ovanlighetens skull inte en roman – utan en novellsamling.
– På sistone har det skett en viss förskjutning i intresset för noveller. Folk är mer öppna för nya format, det har mycket med den nya tekniken att göra, säger Louise Lindfors, informatör på bokförlaget Natur & Kultur, som tog initiativ till att översätta Båten till svenska.
– Vi tittar på mellan 1 000 och 1 500 utgivna utländska böcker varje år för att se om de kan passa för en svensk marknad. Det är erkänt svårt att få kommersiell bäring i en novellsamling och det var mycket som talade emot Båten. Men det är en slående bra bok, faktiskt en av de bästa jag har läst och jag har läst många böcker, säger hon.
Nam Le struntade i tipsen
32-årige Nam Le är född i Vietnam men uppvuxen i Australien och bor numera i USA där han arbetar som redaktör på litteraturtidskriften Harvard Review. Han bestämde sig tidigt för att bli författare och på universitetet fick han av sina många prominenta författare till lärare rådet att debutera med en roman. Skulle han ändå skriva en novellsamling bör det finnas en länk i berättelserna som håller dem samman, ansåg de. Nam Le struntade i de välmenande tipsen och gjorde tvärtom. Förra året gav han ut Båten, som är en samling vitt skilda livsöden skrivna med olika litterära stilar.
– Även om man i förlagsbranschen fortfarande säger att det är svårt med novellsamlingar tycker jag mig se ett trendbrott. Det finns ett nytt sug och en lockelse efter noveller, säger Louise Lindfors på Natur & Kultur.
Jens Liljestrand.
Den korta berättelsen är givetvis långt ifrån en ny företeelse. Många av de ryska författarna som var verksamma på 1800-talet – och som i dag räknas till klassikerna – publicerade först sina böcker som följetänger i dagstidningarna. I Sverige är det desto svårare att få litterära texter publicerade i tidningar och magasin, säger författaren Jens Liljestrand, som 2008 gav ut den prisade novellsamlingen Paris-Dakar.
– I USA publicerar dagstidningar och även herrmagasin som GQ och Playboy specialbeställda noveller. I Sverige har DN som högst en novell till påsk eller jul, säger han för att i nästa andetag revidera sin uppfattning om den svenska novellens status en aning.
– Jag fick i och för sig nyligen i uppdrag att skriva en novell för Cosmopolitan och har fått flera andra intressanta förfrågningar. Kanske håller det på att vända? Svenska tidningar tittar möjligen på den amerikanska marknaden och ser att det tillför mixen på en kultursida eller i ett magasin att ha en novell med, säger Jens Liljestrand.
Var tanken när du började skriva Paris-Dakar att det skulle bli en novellsamling, eller var det en misslyckad roman?
– Några av de första novelltexterna var tänkta som en roman från början. Men rätt tidigt lade jag om kursen och satsade på en novellsamling istället.
Novellen har inte lika stor kommersiell potential och sägs inte heller ge samma författarkredd som romanen.
Är det något du reflekterat över?
– Nej, det kändes inte fel alls att skriva noveller. Mot slutet av 1990-talet var det många intressanta prosaister som debuterade med noveller, som Jerker Virdborg och Stefan Lindberg. Även Per Hagman fick en uppvärdering av sitt författarskap efter novellsamlingen
Skugglegender.
– Men i Sverige delas vi upp i novellförfattare och romanförfattare. I engelskspråkiga länder är det vanligare att författare varvar romaner med att ge ut noveller. Utrymmet är mindre för ströskrivande som svensk prosaist.

Teresa Stenler.
”Som en chokladpralin”
Men inte alla skribenter eller författare har en hel bunt berättelser att ge ut i en samling. Vissa noveller tjänar snarare på att vara fristående. Det menar Teresa Stenler, redaktör och ansvarig utgivare för nystartade Brevnoveller.se, en tjänst som distribuerar nyskrivna svenska noveller till prenumeranter.
– Det kan finnas en poäng med att novellerna står för sig själva. De blir som en liten chokladpralin i stället för att man äter en hel chokladkaka, säger hon.
Hur kom ni på idén med en prenumerationstjänst för noveller?
– Vi tyckte det var en så himla bra idé att någon redan borde ha kommit på den. Men det hade ingen. Hittills har vi gett ut fyra noveller, man får en ny i månanden hem i brevlådan. Post i dag handlar annars mest om tråkiga fönsterkuvert, så det finns en poäng med att få dem hemskickade. Det blir som en present.
Jonas Karlsson i brevlådan
Teresa Stenler väljer tillsammans med två andra redaktörer ut vilka noveller de vill sprida till sina prenumeranter. Hittills har de gett ut berättelser skrivna av journalisten Christian Daun, författarna Elisa Karlsson och Maria Zennström och poeten Viktor Johansson. Framöver står de mer namnkunniga skribenterna Anneli Jordahl och Jonas Karlsson på tur.
Vilken är novellens fördel gentemot romanen?
– Jag tycker att läsningen blir mer intensiv. Orden betyder mer när de är färre i berättelsen. På alla skrivkurser och i skolan lär man sig att skriva noveller, ändå består bokutgivningen mest av romaner. Det är konstigt, säger Teresa Stenler.
Författaren Jens Liljestrand framhåller det greppbara formatet, men efterlyser den starka berättelsen i svenska noveller.
– Jag tycker själv det är jätteschyst med en novellsamling som man kan ha med sig på tunnelbanan. Men jag tror många svenska författare tidigare har sett på novellen som ett experiment eller en prosaskiss i stället för att fokusera på berättandet. Då förstår jag om novellerna inte når ut. Jag har fått beröm för mitt berättande och kanske är det därför som jag tillsammans med John Ajvide Lindqvist är de enda som har gett ut novellsamlingar i pocket som säljer mer än 1 000 exemplar.
Jonna Sima
FAKTA NAM LE
Nam Le, 32, är aktuell med novellsamlingen Båten (Natur & Kultur), som han hittills har mottagit tolv litterära priser för. Les familj kom som båtflyktingar från Vietnam till Australien när han var mindre än ett år gammal. I sitt nya hemland utbildade han sig till advokat innan han flyttade till USA för att bli författare där han studerade på den ansedda skrivarutbildningen Iowa Writers’ Workshop. Båten (The Boat) publicerades 2008 på engelska och gavs ut i svensk översättning i början av 2010.
Gabriella Håkansson var ”extremt imponerad” av novellsamlingen i sin recension i DN: ”När vietnamesiskfödde Nam Le häromåret debuterade med novellsamlingen ”Båten” hyllades han unisont av den amerikanska kritikerkåren. Alla var ense om att han skrev minst lika bra som de största samtida romanförfattarna. Många påpekade också att ordet ”noveller” saknades på omslaget. Kanske för att noveller inte är kommersiellt gångbara. Kanske för att Nam Le ville göra något annat, mer monumentalt.”
Hemsida: www.namleonline.com
Jens Liljestrand
Jens Liljestrand, 36, är litteraturforskare och journalist och bor i Stockholm. Han debuterade 2003 med reportageboken Made in Pride. Med novellsamlingen Paris-Dakar (Ordfront) gjorde han sin skönlitterära debut 2008 och belönades samma år med Tidningen Vi:s litteraturpris.
I december förra året disputerade han i litteratur på Lunds universitet med avhandlingen Mobergland – personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie.
Brevnoveller
Brevnoveller.se startade vid årsskiftet av fyra kulturintresserade personer verksamma i Stockholm. En brevnovell är en nyskriven novell som försatts med omslag, författarpresentation och en illustration. Att prenumerera på fem noveller kostar 250 kronor.
Hemsida: www.brevnoveller.se
Klicka på taggen för att läsa fler artiklar inom samma ämne

Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
William Hamilton, Leo Forssell, Peter Björklund och Cristian Daflos gör med dansmusik och konstprojekt torsdagsnätter på 2.35:1 till en knutpunkt för kreativa stockholmare. Alla som studerar på Konstfack, Beckmans och Berghs har fri entré och +1 hela kvällen.
Vad har Mick Jagger och Madonna gemensamt med Jennifer Lopez, David Bowie, HM Kung Carl XVI Gustaf, Britney Spears, Kevin Costner och typ alla andra celebs du kan komma på? Det är inte Djungeltrumman som undrar, det är Café Opera som ställer frågan på sin hemsida. Och svaret är naturligtvis att de alla festat på den legendariska nattklubben i Kungsträdgården. Om det verkligen är ett speciellt bra argument för att gå dit råder det delade meningar om. Men ganska säkert är nog att Café Operas hipphet peakade någon gång under Johannes Brosts kokainstinna 80-tal. Håll dock utkik efter roliga events, ibland glänser det gamla gyllene nöjespalatset till och bjuder på oväntade konserter och pärlor i klubbnatten.
Extravaganta nattklubbschefen Rebecca Simonsson håller hov tillsammans med torsdagstraditionen, Jonas Sellberg som vänder vax.
I Göteborg är Kåken ett kulturhus, i Stockholm är det en hipp restaurang/klubb. Ett perfekt exempel på skillnaden mellan våra två största städer. Restaurang 1900:s mysiga bakficka har blivit ett vattenhål för rockmusiker och kvalitetstörstande kulturpersonligheter. Lågmäld livemusik, rustikt gourmetpubkäk och klassiska drinkar för mediamänniskor och de som gillar mediamänniskor. Har du tur kan du få se Carl M Sundevall med entourage äta brakmiddag mitt i natten.
Lilla Baren på Riche går aldrig ur tiden. Till och med varma sommarnätter väljer stockholmare, och de som vill vara stockholmare, att trängas i den smala baren. Just den här sommaren har man samlat ett gäng dj:s som lutar åt det lite rockigare hållet men det kommer säkert bjudas en hel del pop och electro också. Johan Kinde, Jonas Kleerup, Filippa Berg, Liselott Wennerstrand, Gavin Maycroft, Fredrik Johansson, Moa E Sandberg och Adriana Sesseri är några vars låtval man kan röja till fram till september.
Lilla Baren på Riche går aldrig ur tiden. Till och med varma sommarnätter väljer stockholmare, och de som vill vara stockholmare, att trängas i den smala baren. Just den här sommaren har man samlat ett gäng dj:s som lutar åt det lite rockigare hållet men det kommer säkert bjudas en hel del pop och electro också. Johan Kinde, Jonas Kleerup, Filippa Berg, Liselott Wennerstrand, Gavin Maycroft, Fredrik Johansson, Moa E Sandberg och Adriana Sesseri är några vars låtval man kan röja till fram till september.
Lilla Hotellbaren, Folkkungagatan 47
Lilla Hotellbaren är Hotell Scandic Malmens och hela Söders splitternya musikbar. Ett nytt stort, öppet och ganska minimalistiskt inrett ställe med två barer och en restaurang precis vid Medborgarplatsen. Här spelas det livemusik och det är dj:s av högsta kaliber minst fem kvällar i veckan i en musikalisk soppa av rock, pop, soul, funk, jazz, house och disco, från skivspelare såväl som från livescenen.
Restaurang Ljunggren, Götgatan 36
Placerad mitt i Götgatans skiftande myller av svennebananpubar, trendkaféer och hippa klädbutiker är Ljunggren lite av en oas. Dj-bokare och festfixare Johanna Beckman ser till att musiken håller lika hög kvalitet som maten och ordnar också tillställningar på terrassen och ute i själva Bruno-gallerian titt som tätt. Ofta med hög ambition att blanda klubb och konst till en helhetsupplevelse.
Varje torsdag sen sex år tillbaka har man kunnat dansa sig svettig till roots reggae, lovers rock och dancehall, noggrant utvald av J.I.B. och Natty Silver med gäster, nere på skönt sunkiga lilla festlokalen H62 vid Mariatorget.
Marie Laveau är inte bara en av stans bästa klubblokaler utan stoltserar även med en riktigt bra restaurang och bar på övervåningen. Onsdag, torsdag, fredag och lördag spelar noga utvalda dj:s allsköns musik för drinksippande gäster.
Fem dagar i veckan bjuder Musslan på lika många dj:s och genrer som det finns molusker i havet.
En av Söders allra bästa barer, med tapas, öl, mediasluskar, SoFo-krogalkisar och bra dj:s nästan varje kväll i veckan, som spelar allt från gubbrock till soul, indie, electro och booty bass.
Obaren, som ligger inne bakom Sturehofs lyxiga restaurang, är som en liten oas mitt i Stureplans-smeten. Här slipper man garanterat Dj Bobo, Basshunter och champagnesprutande brats. Istället är det rock, indie, electro, hiphop, house och disco av bästa kvalitet som gäller i baren när grymma bokaren Lordenzo fixar dit stans bästa dj:s.
På gammelfarfars tid för hundra år sen spelade band som Blur, Kent och Popsicle live nere i källaren på vad som då hette Hannas Krog. Nuförtiden har Quentin Tarantinos och Ryan Adams favoritskivaffär tagit över ruljansen, och de behöver knappast luta sig ett enda dugg mot gamla meriter. De klarar sig enormt väl själva tack vare fingertoppskänsla i såväl menyutformning som bar-dj-bokningar och personal. När folk säger "Vi syns på Pet Sounds!" numera så är det nästan oftare baren än skivbutiken som åsyftas.
F12:s inomhusbar har gjort sig ett eget namn i Stockholms svirarkretsar. Det lite mysigare och murrigare alternativet till terrassen må se sofistikerat ut men här, bland prydnadskuddar och dyra mattor, gömmer sig de vildaste fester. Det luggslitet lyxiga inomhusalternativet för alla de som tröttnat på att halka runt på F12-trappan.
F12:s inomhusbar har gjort sig ett eget namn i Stockholms svirarkretsar. Det lite mysigare och murrigare alternativet till terrassen må se sofistikerat ut men här, bland prydnadskuddar och dyra mattor, gömmer sig de vildaste fester. Det luggslitet lyxiga inomhusalternativet för alla de som tröttnat på att halka runt på F12-trappan.
Det som en gång i tiden var softa Halv Trappa Plus Gård är sedan några år det något mindre softa Solidaritet. Men om du gillar hittig techno, house och, inte minst, så kallad dance är det ändå ett rätt säkert kort. Här finns kostymerna, de glittriga klänningarna, drinkarna och attityden som på gott och ont skapar den numera rikskända “stureplanskänslan”.
Vem kommer ens ihåg tiden när Spy Bar var ett tillhåll för silikon och ”supergruppen” Friends in Need? Möjligtvis kan media- och kulturstockholms lite äldre garde, som numera dragit sig tillbaka till Carl M Sundevalls murriga skapelse Gubbrummet, med en rysning minnas när brats och B-kändisar belägrade Spyan. Men för de unga, snygga och begåvade hipsterbarn, födda sent 80-tal, som nuförtiden helt tagit över Vita Baren och Engelbrektsrummet är historierna om Dr. Albans andra vardagsrum bara en legend.
Spymlan, Humlegården (hörnet Sturegatan/Humlegårdsgatan)
Ingen sommar utan Spymlan! För femte året i rad öppnar Restaurang Humlegården, men denna gång med ny inredning, ny planlösning, nya tankar kring maten och ett uppfräschat musikkoncept. Och sist men inte minst, en ny duo vid rodret: Spy Bars Salvatore Scappini och Hells Kitchens Rebecca Simonsson ser till att partysommaren håller måttet.
Den tjugo år gamla nattklubben med det fult stavade namnet tickar på med ett koncept som uppenbarligen fungerar. Här kan den som är sugen på lite light-brats, lifestyle och dans säkert ha en helt perfekt utekväll. Och på övervåningen får inbjuden socitet sitt VIP-sug stillat på klubben-i-klubben V. Vi andra längtar tillbaka till då Regnbågsrummet fortfarande fanns och klubbar som Bomben tog över hela stället.
The Lab känns lite som Laroys och Spy Bars kusin från landet, men stället är oftast fullproppat med folk. Kanske för att nattklubben är Stureplans minsta och dessutom den enda i Sverige som har öppet till fem på morgonen veckans alla dagar.
Att kvalitet aldrig går ur tiden är Tranan ett evigt brinnande bevis på. Det gamla ölkaféet var bland de allra första barerna i stan med dj:s, ungefär på den tiden då de flesta av dagens klubbkids fortfarande knappt var påtänkta. Och än idag huserar många av de allra grymmaste plattvändarna inne i den runda källarbaren varje helg. När du ändå är där kan du gärna passa på att äta en bit också, för här finns husmanskost som både är klassisk och prisvärd.
Vampire Lounge, Östgötagatan 41
I en tid av allmän vampyrvurm, vilket ställe passar bättre att festa på än Vampire Lounge? I den mörka, trånga lilla källarbaren i hjärtat av Södermalm kan de ljusskygga diskutera Twilight och True Blood över en smarrig och spetsad glassdrink och lyssna på bar-dj:s alla kvällar i veckan. Stämningen är allt annat än blodtörstig, här samsas både rock, indie, synth, goth, rockabilly, soul och hiphop i samma lokal.