Turteatern sprider glädje

I tre artiklar har journalisten ­Victor Estby och fotografen José Figueroa gjort ­nedslag längs den blå (Rinkeby), röda (Skär­holmen) och gröna linjen och träffat kreativa ­personer som ­sätter färg på Stockholms förorter.
I seriens sista del besöker de Turteatern i Kärrtorp. Med nya konstnärliga ledare och flytten till ett eget hus ­hoppas teatern på att bli en samlingsplats för ­området.

Sommaren hänger kvar kring Kärrtorpsplan, trots att klockan är åtta på kvällen den 26 augusti och träden har börjat glöda i rött och fälla sina första blad. Turteatern och Unga Tur har sommarens sista öppna scen. Åldern på publiken är runt trettio. Några har kommit från Rinkeby och Tensta, någon är nyinflyttad i Stockholm och flera är från Kärrtorp. Rödvin på box och Norrlands Guld i burk. Halva publiken har uppträtt när kvällen är slut. Singer/song­writers, kortfilm, teatersport och ståuppkomiker. Skådespelet fortsätter ut på torget. Publiken följer försiktigt efter, några med sina burköl och rödvinsglas och fyller det öde torget, bildar en halvcirkel runt skådespelet, skrattar, fotar. Turteaterns och Unga Turs öppna scen var från början ett initiativ för ensemblernas skull.

– Det började 2005, när vi repade Mordet på Marat, säger en av Turteaterns konstnärliga ledare Carina Ehrenholm när ETC Stockholm intervjuar henne i början av januari.

– Det var ett bra sätt att öppna teatern så att publiken skulle hitta till oss, men också för att testa grejer ur pjäserna vi jobbade med, så att vi skulle våga göra mer experiment. Men folk har fortsatt att komma hit och använda scenen.

Fem år senare är den en av få öppna scener i Stockholm där vem som helst kan framträda med i stort sett vad som helst. En teaterscen för alla konstformer. Den 16 december hade Turteaterns och Unga Turs nyårskabaré Verklighetsgala för välgörenhetens folk premiär. Galan inleddes med ett tal som hölls av den tredje av Turteaterns konstnärliga ledare, Nils Poletti. Eftersom teatern fått anslaget sänkt med 40 000 kronor måste några nummer strykas där han själv var med. Bland annat ett där han utklädd till Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) skulle sjunga Se på mig och håll min hand i stormen. Teatern har heller inte haft råd med kuddar till publikens lättmetallstolar, utan fått låna dynor från Fria teatern i Högdalen. Sittunderlagen räcker inte till alla, poängterar Nils Poletti.

– De som blir utan kan under föreställningen tänka på Madeleine Sjöstedt, säger han.

Det blir tjugo minuters paus. Publiken kan fylla på med lådvin, salta pinnar och jordnötter medan de läser socialminister Göran Hägglunds (KD) omtalade DN Debatt-artikel, där han hävdar att Sveriges kulturvänster är den nya överheten som mästrar ”verklighetens folk”. Sedan följer en kabaré och drift med den borgerliga alliansen och Göran Hägglunds föreställningar om svenska folkets syn på kulturen. Ofta är det grovt tillyxat och rått. Som när karaktären Albin Mot Alla Odds, hivsmittad och totalförlamad (utom i pekfingret) i rullstol och halmhatt ”sjunger” Jag vill tacka livet genom att trycka på en fjärrkontroll. Senare rullas han in igen för att i numret ”Vem kan slå Filippa och Fredrik?” bli brutalt misshandlad av Filippa och Fredrik Reinfeldt.

Carina Ehrenholm och Erik Holmström bor i Kärrtorp, Nils Poletti i Bredäng och Maria Ljuslin, från Unga Tur, bor i Hägersten, berättar de när ETC Stockholm träffar dem. De tycker att de förvaltar arvet från Turteaterns grundare att försöka nå en ny publik och att verka där människor bor, även om en stor del av publiken inte kommer från Kärrtorp. Men det hoppas de kunna ändra på. De tror inte att de skulle nå den publik de når idag om teatern låg i innerstan.

– Tyvärr är det en liten klick som går på frigrupper, säger Carina Ehrenholm. Många kommer från innerstan. Men vår öppna scen kan nog locka folk härifrån. Särskilt när det är varmt och man kan ha dörren öppen. Kanske får teatern en annan känsla också av att ligga i en förort.

Maria Ljuslin från Unga Tur tror att det är vad som får publiken att komma hit från innerstan.

– Åker man till en förort och ser på en frigrupp förväntar man sig att det är mer fritt, levande och vågat, säger hon. En annan publik söker sig hit – en som vill ha komplement till Dramaten och Stadsteatern.

De drömmer om teatern som en knytpunkt och planerar ett café i foajén, där de kan ha konstutställningar och folk kan sitta och jobba, äta lunch och ta med sina barn.

– Här skulle vi kunna skapa en sådan samlingsplats att folk inte behöver åka in till stan, säger Erik Holmström. Boende i Bagarmossen, Kärrtorp och Björkhagen kan åka hit istället. Det kan bli en bubblande miljö, en gemensam kraft.

I somras anordnade de Pannkaksfestivalen som en protest mot den mer kommersiella Kärrtorpsfestivalen. Pannkaksfestivalen var i princip gratis för besökarna. Förutom pannkakor och artistuppträdanden ordnades barnaktiviteter: Kritritning på marken och gummibåtsfärder i fontänen på torget.

– Det kändes lite som att flyttas tillbaka till… ja, nu föddes jag på sjuttiotalet… men det kändes väldigt proggigt, härligt och gratis, säger Carina Ehrenholm.

Erik Holmström fyller i:

– Vi visade folk här att vi vill att Kärrtorps centrum ska vara till för människorna och inte business. Det positiva med att inga konstyttringar förutom de kommersiella har råd att vara kvar i innerstan till slut är att de flyttar ut i förorten. Stockholms innerstad är ingen kul plats. Inte förorten heller, än så länge. Därför är det bra om det ploppar upp grejer härute. Stockholm är en segregerad, kall stad. Men här kan vi bygga något varmt!

Victor Estby

Fakta: Turteatern och Unga Tur
Vad: Fria teatergrupper
Var: Kärrtorp.
Bakgrund: Turteatern startade 1970 när en grupp skådespelare hoppade av från Stadsteatern och bildade en egen teater. 1977 flyttade teatern till Kärrtorp för att verka där människor bor och hitta ny publik.
I dag: 2008 tog Nils Poletti, Carina Ehrenholm och Erik Holmström över som konstnärliga ledare. 2003 drog de igång Unga Tur, som består av unga teaterutövare och vänder sig till en ung publik.