Vi har bevittnat en häxbränning

Ungefär samtidigt som FRA röstades igenom i riksdagen kom de tre svenskarna Mehdi Ghezali, Munir Awad och Safia Benaouda och den treåriga sonen till Benaouda och Awad hem tillbaka från Pakistan.

Medan FRA har rönt mycket uppmärksamhet och aktiverat många viktiga röster mot storebrorsamhället, har samma debattörer varit tysta i denna fråga som också handlar om demokrati, yttrandefrihet, rätten till integritet.
Varför?
Den senaste tiden har vi bevittnat en häxbränning. Inget bevis behövdes, folket var i princip enat mot de tre svenskarna: ”Hjälp dem inte, de har sig själva att skylla”, ropade man med makthavare och politiker i spetsen.
Samtidigt som de med stor sannolikhet torterades.

Vår utrikesminister Carl Bildt var snabbt ute med att säga att regeringen inte skulle anstränga sig så mycket den här gången, ett ställningstagande som faktiskt bryter mot svensk lagstiftning. Någon från UD skämtade om att regeringsplanet i alla fall inte skulle användas denna gång.
Amnesty förlorade medlemmar när de gick ut och sa att Pakistan använder tortyr och att svenskarna måste skyddas från detta.
Peter Althin berättar i Uppdrag Granskning i SVT att han aldrig fått så många hatbrev och hot, inte ens när han försvarar mördare.
Även engagerade i den
så kallade Guantánamogruppen som tidigare arbetat för
Ghezalis frigivning, hade fått nog.
Därmed har debattörer som påstår att terrorister är en supermakt i det nu välkända ”kriget mot terrorismen” lyckats med sin strategi. Muslimers resvanor granskas, deras åsikter ska förebyggas, deras handlingar ska misstänkliggöras. Debatten i tidningarna visade att muslimer är skyldiga till motsatsen är bevisad. Eller i Mehdi Ghezalis fall, skyldig trots att motsatsen är bevisad, att han har suttit på Guantánanamobasen i två år utan åtal och utsatts för tortyr, ökade absurt nog misstankarna mot honom.

Islamofobin i media och etablissemang har kanske aldrig varit tydligare. En tidning gick så långt att de tryckte upp en löpsedel som sade: ”Så blev den svenska mamman misstänkt al-Qaida-terrorist”. En annan tidning kallade dem för ”terrorsvenskarna”. Islamofobin döljer sig bakom talet om att det handlar om att ta ställning mot terrorism.
Men varje person som vill ta ställning mot terrorism måste ta ställning till följande siffror från tidigare hemligstämplade dokument från CIA och Pentagon. De visar att endast åtta procent av fångarna på Guantánamo är misstänkta för att ha kopplingar till al-Qaida. Hela 95 procent av dem hade sålts till amerikanerna av fattiga i behov av pengar.
Inte heller verkar det komma en ny världsordning med den nya presidenten tillika fredspristagaren Barack Obama. På listan över vad han faktiskt åstadkommit finns stoppandet av ett dokument som skulle offentliggöra den tortyr som amerikansk personal har gjort sig skyldig till. Han har inte heller rivit upp de amnestilagar som Bush införde för att förhindra att förhörspersonal och politiker ska kunna ställas inför rätta för brott mot mänskligheten.

Den här frågan handlade aldrig om att ta ställning mot terrorism. Vi visste inte ens vad de var anklagade för. Frågan handlade från början till slut om att försvara mänskliga rättigheter: rätten att slippa tortyr, rätten till en rättvis rättsprocess.
Vad säger det om den svenska demokratin när opinionen, med politiker i spetsen, inte lyckades försvara de mest basala mänskliga rättigheterna?
Det står inte bra till med svensk demokrati.

Berättelsen om svensk demokrati är ännu inte slut, nu återstår den viktigaste uppgiften, nämligen att gräva i anklagelserna om tortyr och det faktum att Säpo gjort eftergifter och bevakat en oskyldig man trots att detta förnekats tidigare. Samma journalister som gjort bort sig har nu möjlighet att ställa vissa saker till rätta. Men även andra debattörer och bloggare behövs för att utmana bilden av terrorismen.
Jag efterlyser att de duktiga FRA-debattörerna och yttrandefrihetsaktivisterna engagerar sig. Behandlingen av Ghezali, Benaouda och Awad visar att storebror redan är här i Sverige, och storebror är islamofob.

Roya Hakimnia
Läkarstudent på Karolinska, bloggar på royamatilda.wordpress.com